Igår var sista lektionen innan jul, som var självständig och vi var sammanlagt sju personer där, bra skara!!!
Och roligt hade vi ^^ Å skapandeverkstad i högsta hugg!!!!!
Alla fick smått panik med tanke på att vi ska redovisa vårt projekt den 11 januari. Jag som trodde det var den 17 januari.... så jag fick också bråttom att verkställa mina funderingar och tankar.
Det var just att så fort jag skulle börja med projektet så började jag med att slutföra andra saker... orosdimman började lätta när en av lärarna kom förbi och vi pratade projektet och hon gav sina tankar och idéer. Hon startade med att skära i kartong och visade hennes tankar och sedan fortsatte jag med mina och sedan så har det rullat på. Tills det hände! Jag hade råkat lämna min långa betongrulle som skulle visa och vara "tyngden" i arbetet på min kartongskapelse och gick några steg därifrån och vips hörs det PANG och den hade rullat ned på golvet i tre delar...
Så vad skulle jag göra nu? for en snabb tanke...
I andra sekunden tar jag upp bitarna i handen, känner de olika bitarnas tyngs och beskådar formerna, hmmmmmm tänkte jag, JAAAA, EUVREKA!!!!!
JAG HAR DET!!!!!
Glad i hågen berättade jag för de andra att detta var hur bra som helst att det hade gått sönder!!!!
De skrattade och sade att det var så typiskt mig att vara så positiv och kreativ och att jag ser att ingenting är omöjligt. Att det knappast tar slut, ger knappast upp utan fortsätter.
Ja, tänker jag, så är det väl?
Hihihi insikt att vi alla är olika! ^^ Och ett hmmmmmmm, var det av en slump att den for ned på golvet?
Nå, tillbaka till skapandet av projektet!
Där stod jag med tre delar och kartongfigurer, tänkte att detta kan bli fräcka former! Och läraren pratade om skuggor, parallella möten, kommunikation, en spänning.... och så vidare. Så jag kände för att skissa, började att göra det och då skrek magen till: MAT!!!! Det uppstod ett litet break, köpte mat, åt mat och under tiden fortsatte jag att skissa, denna gång med ny energi! ^^
Formerna kom, ena med den andra och tankarna exploderade som fyverkerier i huvudet, vilken ska jag välja, är det här rätt, vilken är rätt.... så jag vände på bladet och tänkte vad jag verkligen ville; det tunga, det släpande, stenhårda och skira viljan, att våga ta emot hjälp av andra, spelar ingen roll, någon.
Så handen började måla på tyngden av betongrullen, underkroppen och speciellt fötterna som släpar.
Detta skulle prövas i verkligheten! I lera, småskalig, lika som betongrullen.
Sagt å gjort, så gjorde jag det ^^ med inspiration av kartongens tjocklek och dess leksamhet; tjockleken som stadgar upp, kunna skära till former som sedan står på det sättet tanken vill att det ska göra, kunna lätt ändra eller ta dit med tejp eller kniv. Så lätt och så funktionellt!
På samma sätt är det med lera om den har fått lite form, sedan fått torkat i några timmar och därefter insluten i påse så den ej torkar för snabbt.
Detta gjorde jag igår kväll, jag formade lite, stadgade upp med lite kartong, elin fick hjälpa mig med att ta den i plastpåse och nu snart ska jag till skolan, beskåda verket och eventuellt fortsätta forma till mitt projekt. Såååååååå nyfiken!
Den delen är endast en av tre, tankarna flyger som en häxa/trollkarl som sitter på en kvast och spelar Hogwarts och försöker få tag på den gyllene bollen eller idén. Jag låter det spelas i huvudet till jag ser idén, tar lera, skapar fram idén! Funkar den eller var det endast en glimt till jag ser den verkliga idén?
En tanke som även kom upp var glas och en figur, ska det kanske vara en hand; en hjälpande hand. Som skjuter upp från någonstans till något, den skira nästan som glasklara viljan... Sinnet, ögats och handen som spelar ett spratt. Vad kommer att hända?
Sammanfattning: En spännande och skapande kväll blev det igår med härliga klasskamrater, inspirerande lärare, en vändning i projektet med ett plötsligt inslag och ett intressant resultat att fortsätta med nästa gång jag befinner mig i verkstaden!
Ny dag med nya möjligheter!!!!!!!!!!!
